Galleri Undervattensrymden

2012-01-06T21:59:00.019+01:00

Lena Schmidt, born 1981 in Bremen, lives and works in Hamburg, Germany. She studied Fine Art at the Hochschule für bildende Künste Hamburg from 2004 to 2011.

Presentation:
The images of dark, wet, empty nighttime urban streets are haunting, populated by power lines and the harsh light of an uncovered street lamp. However, the canvas that German artist Lena Schmidt uses are pieces of found wood, which she then scratches with a thin knife to come up with her cityscapes—all of that eerie light, the brick facades, the watery streets are created by scraping, all in tones of off-white and black. Schmidt calls her artworks urbanscapes—they refer to places that generate themselves from nonplaces, she says, from the transit zones of the city, traffic interchanges, road systems, crossroads and deserted old industrial brick buildings.

http://www.lenaschmidt.com

Interview with the artist (in german)

Wie bist du dazu gekommen Holz als dein Material zu wählen? Hast du auch viel andere Materialien probiert?
Ich habe schon sehr früh in meinem Kunststudium angefangen auf gefundenem Holz zu arbeiten. Die Nachtbilder haben als Eddingzeichnungen begonnen, die ich vor Ort nachts gemacht habe. Ich arbeite immer noch mit diesen schnellen Skizzen, die ich vor Ort auf Papier zeichne. Nach einer Weile hatten sich sehr viele dieser kleinen Eddingzeichnungen angesammelt und in mir bildete sich der Wunsch, etwas Größeres aus dieser Serie zu machen. Zum Anfang meines Studiums hatte ich sehr wenig Geld und große Probleme meine Materialien zu bezahlen. Da es kostenlos überall zu finden war, bot sich Holz als Bildträger in dem Moment perfekt an. Natürlich hatte ich auch, ganz abgesehen von dem finanziellen Aspekt, schon vorher eine Affinität zu schönen Fundstücken aus Holz. Auch das Abkratzen von Farbe ist anfangs aus finanziellen Gründen entstanden. Mit Edding auf Holz zu zeichnen war sehr teuer, da ich sehr viele Stifte verbraucht habe. Ich habe dann das Holz mit einer monochromen Farbschicht beschichtet und diese abgekratzt, was wesentlich günstiger war, als einzelne Stifte zu bezahlen.

Bereits als ich das erste Mal auf Holz gearbeitet habe, merkte ich, dass Holz genau mein Material ist. Es machte für mich auch Sinn, die Zeichnungen auf etwas zu machen, dass aus der dargestellten Umgebung stammt.

Wie und wo findest du deine Holzstücke? Was entscheidet gerade welchen Fund du dir mit ins Atelier bringst?
Die Holzstücke laufen mir sozusagen über den Weg. Oft finde ich Sie an den Orten die ich zeichne, oder auch in meiner direkten Umgebung. Ich wohne ja in einem Industriegebiet.

Die Entscheidung für ein Holzstück ist eine intuitive Entscheidung. Ich fühle mich meistens spontan zu einem Stück Holz hingezogen. Dann nehme ich es erstmal mit ins Atelier. In meinem Atelier sind die Fundstücke meistens recht lange, bis ich anfange auf ihnen zu arbeiten. Es muss ein konkrete Idee geben, damit ich anfange auf dem Holz zu arbeiten. Das braucht Vertrautheit und Zeit.

Zu deinen Motiven: Woher diese Faszination für Großstadtslandschaften (urban landscapes)?
Ich bin ein Kind der Großstadt. Diese Umgebung hat mich geprägt. Es ist meine Heimat. Viele der Bilder die ich zeichne basieren auf tiefliegenden Erinnerungen an kleine Zwischenmomente, wie zum Beispiel das Überqueren einer Brücke oder die nächtliche Autobahnfahrt.

Die menschenleere Stadt bei Nacht übt eine sehr starke Faszination auf mich aus. Die Orte bleiben da, beanspruchen ihren Raum und erhalten die Erinnerung, auch wenn Niemand dort ist. Für mich sind sie aufgeladen mit Bedeutung und Atmosphäre und strahlen eine unglaubliche Ruhe aus. Es ist der Moment dazwischen, ein Übergangsmoment den ich Einfrieren möchte. Ich denke, dass jeder Mensch diese Erinnerung an die Orte des Transits, die Randgebiete der Stadt unterbewusst teilt.

Es ist ein universales Thema, zu dem ich aber gleichzeitig einen sehr persönlichen Bezug habe.

Mit dem Zeichnen in der nächtlichen Stadt habe ich angefangen, aus einem starken Wunsch nach Ruhe und Rückzug. In dieser Zeit habe ich fast täglich lange Nachtspaziergänge gemacht. Ich wollte die Schönheit dieser Orte einfangen.

Wirst du dieses Thema zukünftlich weiter untersuchen, oder hast du auch andere Themen mit denen du dir beschäftigen möchtest?
Bisher hat sich meine Liebe zu der Stadt nur vertieft. Ich lasse mich von meinem Interesse treiben. Genauso wenig, wie ich mir irgendwann vorgenommen habe, die Stadt als Thema zu wählen, werde ich mir ein anderes Thema vornehmen. Ich folge meinem Interesse, sicherlich wird sich das auch mal in eine neue Richtung wenden.

Könntest du kurz über deine Reise und Entwicklung als Künstler, von Bremen nach Hamburg (mit allen Zwischenstationen) erzählen?
In Bremen bin ich geboren und zur Schule gegangen. Ich hatte schon mit 15 Jahren die Idee Kunst zu studieren, habe mich aber lange Zeit nicht getraut. Ich kam mir irgendwie größenwahnsinnig vor und hätte nie gedacht, dass ich einen Platz an einer Kunsthochschule bekommen könnte. Ich habe dann mehrere Dinge angefangen und wieder abgebrochen. Mit 23 Jahren habe ich endlich meinen Mut zusammen genommen und mich an mehreren Kunsthochschulen beworben. Hamburg war mein Wunschziel und glücklicherweise hat die Schule mich auch genommen. Ich habe 6 Jahre in Hamburg studiert, wobei ich sehr eigenständig gearbeitet habe und nur selten an die Schule gegangen bin. Ich habe während des Studiums viel ausgestellt. Ich hatte außerdem das Glück ein Stipendium der Studienstiftung des deutschen Volkes zu bekommen. 2011 habe ich mein Diplom gemacht und seitdem arbeite ich freiberuflich als Künstlerin in Hamburg.

Gibt es für dich irgendwelche deutliche Vorbilder die dich inspirieren, z.B. Künstler mit deren Arbeit oder Methoden du dich identifizieren kannst? Fühlst du dich in irgendeiner Tradition zu Hause?
Land Art ist die Kunstrichtung, die mich persönlich am meisten beeindruckt. James Turrells Arbeiten finde ich unglaublich faszinierend. Auch Andy Goldsworthy bewundere ich sehr. Der Künstler, der mich am meisten beeinflusst hat ist wahrscheinlich David Lynch. Ich habe mir Twin Peaks ungefähr vierzig mal angesehen. Ich finde die Atmosphäre, die Musik und die Bilder in dieser Serie unglaublich mitreißend. Ich liebe Musik und höre sehr oft und gerne Musik. Sie inspiriert mich noch mehr als bildende Kunst es tut.

In eine Tradition oder Kunstrichtung kann ich mich nicht einordnen. Von Außen werden meine Arbeiten oft in den Bereich der Urban Art eingeordnet. Es gibt sicherlich viele Überschneidungspunkte, aber der Ursprung meiner Arbeit liegt eigentlich woanders. Technisch bewege ich mich zwischen Zeichnung, Malerei und Skulptur.

Erzähl uns gerne etwas über deine internationale Erfolge – die Ausstellungen in Portland und Miami, USA: Wie ist das zustande gekommen?
Ich habe 2010 ein sechs wöchiges Stipendium in der Fountainhead Residency in Miami bekommen. Dan und Kathryn Mikesell, die dieses private Stipendium vergeben sind unglaublich tolle Menschen, die sehr viel tun um die Künstler in ihrer Residency zu fördern. Durch sie ist der Kontakt zum Primary Project Space entstanden, die im März 2011 eine Ausstellung mit meinen Arbeiten gemacht haben. Ich hatte im Zuge dessen einen zweiten einmonatigen Aufenthalt in der Fountainhead Residency. Im Sommer hat mich dann Jane Kate Wood von der Victory Gallery in Portland kontaktiert. Momentan ist dort eine Einzelausstellung mit meinen Arbeiten , die noch bis ende Januar zu sehen ist.

Ich würde gerne auch etwas über das Riesenstück, das Werk das du "Hammerbrook" betitelt hast, erfahren: Was ist das eigentlich, und wie hast du das verfertigt?
Ich hatte schon lange die Idee, ein Bild zu machen, das den Betrachter wirklich umfängt und dadurch eine größere Tiefe und Räumlichkeit entwickelt. Ich wollte, dass man sich wirklich an den Ort versetzt fühlt, der dargestellt ist. Das Motiv ist der Stadtteil Hammerbrook, in dem ich seit sieben Jahren lebe. Es ist eine Art Collage aus vielen verschiedenen Orten in diesem Stadtteil. Das Material ist gebogenes Flugzeugspeerholz, dass ich monochrom mit Acrylfarbe bemalt habe. Die Farbe habe ich dann mit einem Feinmesser vom Holz gekratzt und zum Teil poliert.

Ich war immer neidisch auf Musiker, die etwas erschaffen, dass den ganzen Raum ausfüllt und dadurch unausweichlich eine Atmosphäre im Raum erzeugt. Diese beiden halbrunden Bilder, die zusammen auch in einer Installation funktionieren, waren ein Versuch, diesem Effekt näher zu kommen. Sie waren auch gleichzeitig meine Abschlussarbeit an der Hochschule.

“Hammerbrook Side 1″, 2011, acrylic paint on wood, scratched into wood,
9 x 1,5 Meter

“Hammerbrook Side 2″, 2011, acrylic paint on wood, scratched into wood,
9 x 1,5 Meter

Brandshof

2012-01-06T21:57:00.004+01:00

2008, scratched out of wood (found object),
1,21 x 1,00 meter, 47,64 x 39,37 inches

Autobahn Nr.2

2012-01-06T21:56:00.001+01:00

2009, enamel scratched from wood,
1,72 x 0,36,3 meter, 67,72 x 14,17 inches

Brandshofhalle

2012-01-06T21:52:00.004+01:00

2007, marker on wood (found object),
2,00 x 0,81 meter, 78,75 x 31,90 inches

Brandshofkreuzung

2012-01-06T21:49:00.003+01:00

2009, painted, printed scratched wood,
0,81 x 0,80 meter, 31.89 x 31,50 inches

Hammerbrookstraße

2012-01-06T21:48:00.002+01:00

2009, painted, printed scratched wood,
0,81 x 0,80 meter, 31.89 x 31,50 inches

Autobahn Nr.1

2012-01-06T21:45:00.005+01:00

2008, enamel scratched from wood (found object),
1,63 x 0,57 meter, 64,17 x 22,44 inches

NE 44th Street

2012-01-06T21:41:00.002+01:00

2010, marker on wood, scratched into wood (found object)

NE 41st Street

2012-01-06T21:30:00.004+01:00

2010, marker on wood, scratched into wood (found objects)

36th Street

2012-01-06T21:29:00.000+01:00

2011

56th Street Day

2012-01-06T21:28:00.001+01:00

2010, enamel scratched from wood (found object),
1 x 1 meter, 39,37 x 39,37 inches

Straße Nr.1; Straße Nr.2

2012-01-06T21:26:00.004+01:00

2010, scratched into wood (found object)

Brandshoferdeich 66

2012-01-06T21:24:00.001+01:00

2011, marker on wood, scratched into wood (found object),
1,10 x 0,48 Meter, 43,31 x 18,9 Inches

56th Street Night

2012-01-06T21:22:00.003+01:00

2010, marker on wood (found object),
1 x 1 meter, 39,37 x 39,37 inches

NE Bayshore Drive

2012-01-06T21:21:00.003+01:00

2010, marker on wood, paint scratched from wood (found object),
0,54 x 0,34 meter, 21,26 x 13,39 inches

Bille Kanal

2012-01-06T21:19:00.003+01:00

2011

NW 7th Avenue

2012-01-06T21:14:00.004+01:00

2010, marker scratched from wood (found object),
0,77 x 0,34 meter, 30,31 x 13,39 inches

Hamburg-Luzern

2012-01-06T21:12:00.003+01:00

2011, acrylic paint on wood, floorpaint, enamel , scratched into wood
(found object), 1,66 x 0,90 meter

3rd Street

2012-01-06T21:09:00.001+01:00

2011, marker on wood, scratched into wood (found object), 7,5 x 53 cm

Lena Schmidt up next

2011-11-15T13:53:00.002+01:00

Snart presenteras en ny konstnär på Undervattensrymden:
Lena Schmidt från Tyskland.

2011-09-04T16:21:00.003+02:00

Liza Sylvestre (född 1983) är en amerikansk konstnär med känsla för detaljer, mönster, stillhet och rörelse. Nära och ingående utforskar hon det skenbart enkla med en blick som söker något ursprungligt. Naturliga former får en drömlik skepnad och i färgernas skiftningar skapas rymder för lek och föreställning. Hennes arbete ter sig som en försiktig sondering av en närbesläktad värld, där stenar varsamt vänds på nytt och där ännu ett av livets många återkommande ögonblick gestaltas, bearbetas och återupplevs i oväntade variationer. I mötet mellan den sökande blicken och något välbekant framträder en komplexitet och en detaljrikedom, där något annat, en underliggande struktur och ordning, låter sig anas.

Hon visar här några av sina tuschteckningar och akvarell-
målningar under titeln Almacantar (en term hämtad från astronomin). (in english)

Liza Sylvestre har en examen (Bachelor of Arts) från University of Minnesota. Hon bor och arbetar i Miami.
Så här presenterar hon sig själv:

Artist Statement
My paintings and drawings grow out of simple things: single marks, a gesture hinted at with an overlapping of color. They require both spontaneity and control and a belief that beauty hangs somewhere in the balance between those poles.

As I continue to work, and my pieces ripen toward completion, I often feel that I am a caretaker allowing something to grow, a gardener tending to her crop, a biologist taking field notes. I am reacting to what I see in front of me and know that the process of creating depends on a chain of events – each one dependent on the one that comes before it and linked to the ones that will follow. I must have patience as I move through these steps.

Beauty is important to me. The idea that beauty grows out of a place that cannot be planned or completely controlled is even more important. Images of the natural world are often evident in my work – the patterns that light makes on water, the space that a tree canopy creates, stars unfolding in a field of black universe. These images surface naturally because I try to emulate the way the world works. Sand settles on the ocean's bottom the same way that paint sediment settles on a panel's surface. Rivers of color pour into each other and create new shades. The water leaves as the paint dries and another color and texture is left behind. I feel myself responding and reacting as I manipulate these pieces, and in doing so I get to feel something wild and natural beating in myself.

Liza Sylvestre

lizasylvestre.com
hardrainlight.blogspot.com

The land is a clock and time is a sea and light flows from everything in long angles

2011-09-04T16:20:00.018+02:00

Here there are two seasons and one of them is fire. Here the morning starts in pieces far out on the water and it falls from the trees and grows up from the sand.

The line I followed south teetered on the edge of day and night, north and south, winter and summer. One always pushing the other one back.

The land is a clock and time is a sea and light flows from everything in long angles.

Bower I

2011-09-04T16:20:00.017+02:00

Bower II

2011-09-04T16:20:00.016+02:00

Bower III

2011-09-04T16:20:00.015+02:00

Bower IV

2011-09-04T16:20:00.014+02:00

Almacantar

2011-09-04T16:20:00.013+02:00

Almacantar II

2011-09-04T16:20:00.012+02:00

Almacantar III

2011-09-04T16:20:00.011+02:00

Coil I

2011-09-04T16:20:00.010+02:00

Coil II

2011-09-04T16:20:00.009+02:00

Coil III

2011-09-04T16:20:00.008+02:00

Coil IV

2011-09-04T16:20:00.007+02:00

Coil V

2011-09-04T16:20:00.006+02:00

A story about a river, sisters and love

2011-09-04T16:20:00.005+02:00

Portrait

2011-09-04T16:20:00.004+02:00

Drawing with Sarah

2011-09-04T16:20:00.003+02:00

Untitled

2011-09-04T16:20:00.002+02:00

I lay beside a lake full of cool, thick sweet water.

2011-09-04T16:20:00.001+02:00

I lay beside a lake full of cool, thick sweet water. I dive in and my body turns dark and shadowy. I can't rinse the water off. It covers every inch of me. Inside and out

Introduction

2011-09-04T16:19:00.001+02:00

Liza Sylvestre (born in 1983) is an American artist with a sense of details and patterns, stillness and movement. She explores the qualities of what appear to be natural forms – half mundane, half surreal – with closeness and sensitivity, and with an eye searching for something original and underived. Created with thin, almost fragile lines and strokes, that are both elegant and distinct, her work appears to be a minute probe of an ancient world, where old stones can be turned again, revealing new discoveries; and in which all of life’s small reoccurring moments may be shaped, processed and revived in unexpected variations. In that place, where the searching eye meets the familiar, a complexity and richness of detail comes forth, and something else, an underlying structure or order, may be glimpsed and imagined.

Here she will show some of her work, ink drawings and watercolor paintings, under the title Almacantar (a term from the field of astronomy).

2010-04-27T09:12:00.013+02:00

Christofer Dahlby från Mjölby är en egensinnig, jag skulle vilja säga irrsinnig konstnär. Definitivt en särling i det svenska bildkonstlandskapet; ett landskap där konformismens tecknare – ängsligt sneglande på samtida ideal och inbillad orginalitet – står som uppradade tallar i bokskogen. Dahlby är i den bemärkelsen en udda ek, en sprittande böna, sin egen fröpåse och jord – en trädgård för alla och ingen.

Likt ett hypersensibelt introvert fritidsbarn som ängsligt krupit upp och satt sig vid ett bord i en trygg vrå av rummet – skyddad från de andra barnens vilda lekar – sitter Christofer och leker ut en oroande fantasivärld, som ingen annan egentligen har tillträde till.

Ta Häxdoktorn till exempel: en lustig farbror med stora cartoonaktiga ögon, det gröna korsets goda samarit. Ur hans väldiga gap rullar en långa tunga ut, i form av en asfalterad bilväg, och slutar i en nedåtgående spiral – skyltad som en cirkulationsplats (ser ni den osynliga hunden?).
Det roterande temat går igen i många av Dahlbys bilder, karuseller som frammanar ett visst mått av yrsel och desorientering.
— Dahlby, pojken från Mjölby. Likt en Darger, det oskuldsfulla barnet med svart mjöl i påsen.

I samma bild syns ett antal (udda) fåglar, märkliga fjädermonster av sällan skådat slag; ornitologiska missfoster: svartskuggiga nattripor, boschhönor, skracklor, blodnäbbade drakörnar och en och annan maniskt munter gök. Alla okända arter.

Om jag skulle ge mig på det synnerligen tvivelaktiga företaget att artbestämma Dahlby, så skulle jag nog placera honom någonstans i ytterområdena av det fält inom konsthistorien som man brukar benämna art brut. Dahlby, Dubuffet. Det finns ett släktskap där, mer än bara namnens ljudlikhet.

Detta är min bild av Christofer Dahlby, en bild baserad på en relativ kort bekantskap med honom och hans fantasivärld – de eviga regnbilderna – som ni nu också får chansen att beskåda

Låt nu regnet falla på er. Det är vår.

Friskväderstorget 24/4, 2010,
Matti Steiger Lundmark

(Här nedanför kan ni läsa Christofers egen presentation).

* * *

Vilt chansande, lugnt irrande,
runt hatten dansande,
i väggen stirrande

Sån är jag. Delvis. Radio-romantik, barndom och ängslan och dess fröjder. Att sjunka ner i ljusblått, ja. Eller gräva ett kalkbrott i bakhuvudet, jo. Där kan jag odla mina kräftor medan jag sitter vinkandes på stranden med katten i knät.

Tar vi fram luppen finner vi att jag inte längre är mörkrädd.
Ej heller barn men ändå…

Okej, tack det räcker, nu känner jag mig omringad.

Christofer Dahlby

Häxdoktorn

2010-04-27T09:11:00.000+02:00

Det eviga regnets dag

2010-04-27T09:10:00.000+02:00

Bruce Springsteen invaderar påskön

2010-04-27T09:09:00.000+02:00

Vaggan

2010-04-27T09:08:00.001+02:00

Utan titel

2010-04-27T09:07:00.000+02:00

Döden på Sergels torg

2010-04-27T09:06:00.001+02:00

Generalens utekväll 1

2010-04-27T09:05:00.000+02:00

Generalens utekväll 2

2010-04-27T09:04:00.000+02:00

Generalens utekväll 3

2010-04-27T09:03:00.002+02:00

Undervattens Merlin

2010-04-27T09:01:00.000+02:00

Torsdag

2010-04-27T09:00:00.000+02:00

Döden i Underlandet

2010-04-27T08:59:00.000+02:00

Morfars trädgård

2010-04-27T08:58:00.000+02:00

Mor dansar

2010-04-27T08:57:00.001+02:00

Gammal man 4

2010-04-27T08:56:00.000+02:00

Resan

2010-04-27T08:55:00.000+02:00

Duntäckesresan

2010-04-27T08:54:00.000+02:00

Ny utställning

2010-04-20T19:05:00.003+02:00

Galleri Undervattensrymden kommer på tisdag att presentera en ny konstnär: Christofer Dahlby från Mjölby.

Galleri Undervattensrymden presenterar:

2009-07-08T00:24:00.005+02:00

Niklas Nenzén

Muses and tutors
– teckningar och målningar

7/7–11/11, 2009

Vi är stolta att härmed få presentera vår första utställare, målaren, illustratören, serietecknaren och surrealisten – Niklas Nenzén.

Niklas ger tillsammans med konstnärskollegan John Andersson ut den underjordiska serietidningen Diabolic, som utkommer ytterst sporadiskt men med betydligt mer substans än de flesta andra tidskrifter i genren. Han är även medlem av konstnärsgruppen 4x tillsammans med John Andersson plus Peter Bigestans och Joakim Hansén. Gruppen ställer med jämna mellanrum ut sina alster, hittills har man haft utställningar i bl.a Stockholm och Kramfors. Niklas är även en tongivande figur i Surrealistgruppen i Stockholm, där han har en betydelsefull roll som "navet i det metodologiska (ekorr)hjulet".

Han beskriver sig själv som en som tecknar en del, gärna illustrerar, målar ibland – och som gör serier när idéerna inte lämnar någon annan utväg. Om nätterna drömmer han färgstarka drömmar, mytologiskt influerade, komplexa och förbryllande – det stoff ur vilket bilder skapas.

Beskriv din fascination för drömmar.

Drömmandet är en parallell och självständig skaparverksamhet, som då det tålmodigt uppmärksammas visar sig kunna dela med sig av sina yrkeshemligheter.

Vad gör surrealistgruppen?

Leker, teoretiserar, mytologiserar och promenerar, ibland systematiskt och oftast på veckovis basis, ger emellanåt ut publikationer, sätter inte lika ofta upp multimediaföreställnigar (men det händer), nätverkar internationellt med andra surrealistgrupper, och odlar kontinuerligt diskussioner och forskningsprojekt över längre tidsperioder.

Har samtidskonsten något väsentligt att säga människor eller är den bara en intern angelägenhet?

Samtidskonsten verkar i hög grad fungera som en social angelägenhet, där de egentliga verken i regel reduceras till symboler för debatt- och nyhetsvärden. Att lära sig packa in aktuella idéer som konst och packa upp dem som filosofi, åsikter, moral är uppenbarligen engagerande för många, och inget fel med det. Själv föredrar jag att konst inte säger så mycket, utan visar det osägbara istället. T ex hur fantasin fungerar, vad medvetandet är, hur perceptionen misstar sig, det synligas gåtfullhet eller humor och känslans sanningar.

Läs hela intervjun

Hemsidor:
http://www.four-x-art.com/niklas_nenzen.htm
http://www.flickr.com/photos/31365259@N08/

Kontakt: kontakt@four-x-art.com

Muses

2009-07-08T00:21:00.002+02:00

Surrealistgruppen i Stockholm undersöker en atopos

2009-07-08T00:15:00.001+02:00

Dödsbäddsprocession

2009-07-08T00:14:00.004+02:00

My tutor

2009-07-08T00:13:00.001+02:00

Combustion Engine

2009-07-08T00:11:00.000+02:00

i

2009-07-08T00:09:00.003+02:00

Anakosmisk allegori

2009-07-08T00:09:00.001+02:00

Utan titel

2009-07-08T00:07:00.003+02:00

Utan titel 2

2009-07-08T00:07:00.002+02:00

Utan titel 3

2009-07-08T00:06:00.002+02:00

Utan titel 4

2009-07-08T00:05:00.000+02:00

Utan titel 5

2009-07-08T00:03:00.000+02:00

Sykofant

2009-07-08T00:00:00.002+02:00

Isthmus of Corinth

2009-07-07T23:56:00.000+02:00

Björn with sheet music

2009-07-07T23:54:00.000+02:00

Intervju med N.N.

2009-07-06T02:02:00.003+02:00

Beskriv din fascination för drömmar.

Drömmandet är en parallell och självständig skaparverksamhet, som då det tålmodigt uppmärksammas visar sig kunna dela med sig av sina yrkeshemligheter.

Vad gör surrealistgruppen?

Har samtidskonsten något väsentligt att säga människor eller är den bara en intern angelägenhet?

Existerar ful konst? Om ja, hur ser den ut? Om nej, varför inte?

Ja, men bara utifrån sociala överenskommelser. Begreppsliga motsatspar existerar inte i den materiella verkligheten.

Vem var störst? Max Ernst eller Picasso? Motivera.

Max var större än Pablo, eftersom Pablo betyder "den lille". Svarade jag rätt?

Vad hände med bildkonsten egentligen?

Jag vet inte hur du menar, men kan ge dig några hållpunkter: Ca 15 000 f Kr nådde den sin höjdpunkt (grottorna i Lascaux), ca 400 f Kr varnar Platon för illusionismens fördummande effekter, från 1900-talets början övertar reproduktionsteknologin en stor del av dess funktioner och på 1960-talet införs psykofarmakan som en märkbart originalitetsdämpande faktor.

Har konsten potential att vara något den hittills inte varit? Vad skulle det kunna vara?

I social mening: Fri, decentraliserad, glömsk, icke-oidipal och brokig. I metafysisk mening: Blixtflimmer från framtiden.

Ska drömmar tydas eller bara nedtecknas?

Tillfället gör tjuven.

Det sägs att du ägnat tre år åt att teckna en serie av albumlängd. Kan du beskriva den? När får vi se den i tryck?

Serien heter "En reserverad plats" och handlar om Clark Kents vedermödor med att få tillbaka sitt tappade minne eller förstånd. Den bygger på en serie sammanhängande drömmar med gnostisk tematik och utspelas delvis i Ankeborg. Serierutorna är framställda ungefär som alkemiska emblem, där olika tolkningsnivåer som bäst sammanfaller i en slags surrealistisk enkelhet. För att alienera mig inför mina idéer under arbetet försökte jag frångå min stil genom att ha den italienske serietecknaren Augusto Pedrazza som stilistisk förebild. Pedrazzas pseudo-mänskliga apor, sömngående agenter och opersonliga djungelskurkar ger mig ofta intrycket av att röra sig med stor anatomisk frihet i en parallell dimension som ter sig helt frigjord från det narrativa sammanhanget, därför var hans stil idealisk för mina egna ambitioner: att skildra en figur som samtidigt befinner sig på olika platser och i minnet, i fantasin, i aningarna. Serien kommer att tryckas under sommaren i Diabolik nr 3, en serietidning som sedan 1999 sporadiskt ges ut av mig och John Andersson.

Har du några framtidsplaner som du vill avslöja?

Nej, jag väntar på blixtflimret.

Yta (bortom ytan)

2008-08-26T20:54:00.010+02:00

Yta (bortom ytan)
augusti 2006–april 2008
86x65 cm, tusch på akvarellpapper

Stor version
Större version
Dokumentation

Mindre ytor (i-iii)

2008-08-26T12:53:00.000+02:00

Mindre yta (iii)
juli 2008–oktober 2008
29x21 cm, tusch på papper

Bibliofilapan

2008-08-20T15:42:00.002+02:00

oktober 2002
21x29 cm, tusch på papper

Skeptikern

2008-08-20T15:36:00.006+02:00

december 2002
29x21 cm, tusch på papper

Mönster I

2008-08-19T15:59:00.001+02:00

februari 2003
29x21 cm, tusch på papper

Mönster II

2008-08-19T15:55:00.002+02:00

februari 2003
29x21 cm, tusch på papper

Komposition i rött, svart, vitt, grått

2008-08-19T15:53:00.001+02:00

september 2003
29x21 cm, tusch på papper

Underjordiskt moln

2008-08-19T15:51:00.000+02:00

2003
29x21 cm, tusch på papper

Nio ansikten

2008-08-19T15:47:00.003+02:00

februari 2003
29x21 cm, tusch på papper

Dinosaurisk dröm

2008-08-19T15:45:00.003+02:00

oktober 2003
29x21 cm, blyerts på papper